Friday, February 23, 2007

HTfeb

Linda Pavlovic, 730831
Lärarutbildningen med interkulturell profil, 140p
Utbildningsvetenskap, grundkurs, Vt07
Delkurs 1: Introduktion till lärarutbildningen 5p
Seminariegrupp 1
Emma Isaksson

INLEDNING
För mer än 35 år sedan uppfattade vi svenskar Sverige som nationalistiskt och monokulturellt. Vi anpassade oss varken till samarbetet mellan olika länder (internationalisering) eller mångkulturism (pluralism). Istället ägnade vi tiden åt att diskutera samhällsklyftan mellan arbetare och borgare. Men fram till idag har det svenska samhället lutat alltmer åt det mångkulturella och heterogena (olikartade) hållet som innefattar olika folkgrupper, tankesystem, livsuppfattningar, ideologier, livsvärden och religioner. Alltfler svenskar har börjat vidga sin medvetenhet om sig själva och om den exotiska individen bredvid, och det gäller även mig själv speciellt eftersom jag hade tänkt att bli lärare. Mångkulturell utbildning är till för alla, och den har kommit hit för att utvecklas och jag med den.

Del A

Ordet kultur kommer från det latinska ordet cultura och betyder odling, och tanken är att något ska förbättras och bära frukt. Människan ska odla sig själv och sin själ vanligtvis menar vi genom det estetiska begreppet konst som bland annat innefattar musik, (rörliga) bilder, artefakter i sten, glas, lera, trä och så vidare. Kultur är något som skapas ständigt av människan och finns över hela världen. Det ses med olika ögon, uppfattas och tolkas olika. Vid industrialismens födelse under 1800-talet ville människan skildra och värdera andra kulturer genom att X skulle se Y:s kultur ur Y:s ögon. Kultur kan vara livsstil, kommunikation eller något medvetet som styr oss människor efter vissa normer. Till exempelvis att spanjorer tar sig en vilopaus mitt under dagen i några timmar, fransmännen kör som dårar i storstaden och i vissa kulturer ska du som restaurangsgäst be att få tillbehör som salt, dressing, ketchup och så vidare i samband med din beställning, om du ber om saltet efter att maten burits in kan det tolkas som att maträtten inte varit tillfredställande. Är kultur då något som lagts in medvetet i våra huvuden? Kultur kan vara en process som global media tv, radio och Internet som förmedlar ett tillstånd genom till exempelvis sagor på tv som förklarar och visar sitt lands firande av en särskild årstid.
M. Öhlander (Föreläsning i Introduktion av kulturella begrepp, 24 januari, 2007) berättade på en föreläsning att iranska kvinnor hade blivit medvetna om den egna kulturen i hemlandet först efter att ha upplevt ett annat lands kultur, och att det finns kvinnor som bryter upp med sin kultur i hemlandet och kommer till Sverige där vissa får ett jobb på en fabrik medan andra skaffar sig en utbildning och har förståelse för invandrarkvinnornas situation ute i den svenska fabrikerna.
När någon migrerar till ett land och får ett jobb kommer personen att klasspositioneras efter yrke, utbildning, uppväxtmiljö, ekonomi, livsstil och konsumtionsmönster. Men som fattig invandrare med dåliga språkkunskaper kan då denna sociala stratifikation (klassfördelning) upplevas som ojämlikhet och orättvis eftersom personen blivit medveten om sin samhällsklass och situation. Att förstå vad en samhällsklass är för något är att förstå människans existens och handlingmöjligheter till objektiva livschanser (lön) och subjektiva livschanser (identitet). Karl Marx, författaren som intresserade sig att kunna påverka och urskilja samhällsutvecklingen försökte intala samhället att en samhällsklass utgjordes av det materiella ägandet, att det var en orättvis och ojämn fördelning med tanke på det arbete som bonden utförde var nästan gratis och att godsherren tog större delen av inkomsten och stoppade den i sin egen ficka. Och detta gjorde (och gör det fortfarande) att samhällsklyftorna ökade mellan klasserna. Det som män gör värderas högre och får därmed högre lön eller att det nya jobbet ges hellre till en man än en kvinna. Kvinnor anses som det svagare könet och är därför inte lämpliga att jobba inom yrken som byggbranschen, bilverkstad och så vidare. Därför värderas pojkar/män och flickor/kvinnor i stor sätt olika redan från det att de föds. Ändå kan de flesta av oss inte låta bli att fråga om det blev en flicka eller en pojke för de flesta av den nyblivna mammans familj och vänner vill ge ett rosa eller blått gratulationskort med ballong och nalle som symboliserar ”det blev en [..]!”. Från början hjälper färgerna på babykläderna visa allmänheten vilket kön barnet har. Det är som med trafikljuset rött står för stopp och grönt betyder kör. Mer än hälften av all kommunikation är icke-verbal och det kan vara symboler (wc, vägmärkeringar), handrörelser och ansiktsuttryck. Kommunikationen är en socialiseringsprocess som sker i vårt dagliga liv i samspel med andra människor. Att kläd- och leksaksbutikerna är uppdelade i pojk- och flickavdelningar är för att det ska vara enklare och snabbare att hitta det kunden letar efter samt slippa frustrerande kunder. Det är kläddesignern som vi ska konfrontera som förmodligen kommer att peka ut oss konsumenter, mig och dig, för att det råder en viss efterfrågan på ett visst klädesplagg för att det är i ropet. Barnet eller den vuxne vill se ut som sin idol eller känna tillhörighet i en grupp är mycket viktigt för individen. En trygg identitet byggs upp antingen genom att individen välkomnas in i en grupp och känner en social tillhörighet, konstruktivitism, eller att individen föds i en grupp och får en biologisk tillhörighet, primordalism. Att tillhöra ett visst folkslag kallas etnicitet och härstammar från det grekiska ordet ethnos som betyder folk eller nation. Ordet associeras ofta med utseendefixering som hud- och hårfärg, ansiktsstruktur o.s.v.
T. Hübinette (Föreläsning i etnicitet, 6 februari, 2007) informerade och gav exempel under sin föreläsning att etnicitet relateras till kategorierna klass, kön, nationalitet, religion och språk. Här följer några exempel till kategorierna ovanför: en grupp svarta amerikaner kopplas ofta samman till arbetarklassen och oftast är det män som regerar utav könen. Sverige-finskar boende i Sverige betraktar Sverige som sitt hemland. Nordirland betraktas som en etnisk grupp på grund av olika religionstillhörigheter (katoliker och protestanter) men medborgarna tillhör samma nation. Svenskarna föreställer sig Sverige som en homogen (likartad) grupp där alla talar svenska, men egentligen talar många ett annat språk än svenska. Med ett raster som ett sållningsmall kan vi människor hitta rätt identitet och få ordning och reda i vad vi uppfattar som en kaotisk och tilltuffsad värld. Meningen är att göra om det negativa till något förståeligt och med innebörd.
När européerna skaffade sig kolonier och slavar under 1400-talet började kategoriseringen på andra människor utifrån ett raster för att se vilka människor som var värdefulla och vilka som inte var det. I slutet av 1800-talet trädde det postmoderna samhället fram och såg det västerländska identiteten som något rent, isolerat, oföränderligt och väsentligt.
I slutet av 1980-talet blev vi medvetna om begrepp som formar vår identitet: etnicitet, civilisationer, migrationer, identifikationer, att det är ”vi och de andra” och inte ”vi mot dom andra”, gränsöverskridande och diasporor (individer i en etnisk grupp som bor utanför det egna landets gränser) samt globalisering och kulturella flöden som media. För att kunna tillhöra en homogen grupp ska individen först och främst uppfatta sig likadan och för att kunna göra det måste individen kunna se skillnader och likheter som Lorentz & Bergstedt (2006:43) uttrycker det: ”skillnader mellan olika likheter, samt likheter i olikheter”.
Vid ett kulturmöte till exempelvis på en skola som är en social och kulturell mötesplats ska vi kunna visa att vi av egen vilja vill göra de här mötena med andra kulturer, och visa att vi är öppna för andra ”främmande” kulturer, lyssna på deras värderingar, tycke- och synsätt på vår skola, religion, könsroller och uppfostran. Att även visa respekt och empati för alla icke-svenskar eller medborgare med rötter i en annan kultur.
För att jag ska kunna skapa en kulturell kompetens måste jag tänka på vilket språk jag använder och hur jag väljer att använda det. Jag ska inte heller dra förhastade slutsatser om någon annan, men samtidigt ändå behålla ett kritiskt tänkande.
M. Borgström (Föreläsning i pedagogik, 23 januari, 2007) förklarade på en föreläsning att
vi måste tänka efter före innan vi bedömer och pekar ut någon. Om vi tycker att någon luktar illa ska den frågan genast komma tillbaka till en själv och vi ska fråga oss själva om det är verkligen inte vi som luktar. Detta kallas reflexivitet. Istället för att säga ”svart” säg istället ”afrikan”. Vårt talspråk skapar ord och ger en världsbild vid ett bestämt hjärtslag. Talspråket är också en del av socialiseringsprocessen som representerar vår verklighet. Vi måste lära oss tolka till exempelvis olika röstläge. I vissa kulturer låter det som om folk skriker åt varandra på sitt modersmål när de egentligen bara pratar med varandra och att de tolkar det som en normal ljudnivå. Etnocentrism kan sätta käppar i hjulet för ett mångkulturellt samhälle om det finns etniska grupper som håller ihop där andra utomstående inte välkomnas i gruppen utan ses mer som främmande och någonting som gruppen inte vill ta i ”inte ens med en tång”. Gruppen anser sig vara överlägsen och ”bäst i test” i allt.
J. Bornemark (Föreläsning i Värdegrund och demokrati, 19 februari, 2007) berättade på en föreläsning att ordet ”värdegrund” i sig säger oss inte mycket. Värde på vad då? Vilken grund? Innehållet i ordet är tomt och det konkretiserar inget. Vi måste alltså skapa ett värde –ett substantiv. Vi människor måste alltid välja ett alternativ och om inget alternativ väljs så har vi ändå gjort ett val som då får ett värde. Värden skapas efter att blivit återupprepade i flera årtionden genom att vi väljer samma sak som till exempelvis mat, religion, tradition. Grundtanken är att det finns mer än ett värde. Hade det bara funnits ett enda värde hade världen inte varit främmande för oss eftersom vi skulle förmodligen haft samma tycke eller ialla fall valt samma mat, religion, tradition. Genom kollektiva värden får vi en värdegrund.Ordet ”grund” innebär att ”stå på något fast”. Vi behöver något stabilt att stå på som vi sedan kan bygga upp det vi vill ska stå orubbat i en viss tid framöver. Därför är det extra viktigt att grunden görs ordentligt från start så att det inte faller ihop, till exempelvis ett hus behöver en fast och stadig grund. Grundläggningar görs hela tiden av oss människor, och det är så värderingar byggs upp.
Läroplanen för våra skolor har en grund med kollektiva värderingar som ska följas och levas upp till. I läroplanen för förskolan (LpFö98) som ligger på en demokratisk grund, står det bland annat att alla skolaktiviteter ska ha demokratiska värden genom hela utbildningsplanen. Här är några värdeingar: Ingen ska få kränka någon annan individ. Vi ska främja en människas egenvärde. Respektera individens integritet, frihet och människans lika värde och att det ska vara jämställdhet mellan könen. Totalt finns det tre läroplaner för de svenska skolorna, en för förskolan (LpFö98), en för den obligatoriska skolan +förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo94) och den tredje för de frivilliga skolformerna (Lpf94). Dessa läroplaner delar en gemensam syn på KUL: Kunskap, Utveckling och Lärande. Kraven i läroplanen för förskolan är det som staten sätter upp i form av mål och föreskrifter och det är huvudmannen kommunen som ska se till att de genomförs, men sedan är det upp till förskolan att se till vad som är bäst för den enskilda individen det vill säga barnets utveckling och lärande. I läroplanen finns även riktlinjer för de som jobbar på förskolan, arbetslaget (lärare och pedagoger) och personalen (mat-tanter, städare). Förskolans mål övervakas, kvalitetsgranskas och utvärderas av tillsynsmyndigheten Skolverket som är till för förskola och skolbarnomsorg (fritidshem och daghem).
Del B

Fadwa var 18 år gammal när hon gick sitt sista gymnasieår, socialekonomisklinje i Beirut, Libanon år 2003. Ända sedan hon var tre år gammal till hon blev arton år hade hon gått i samma skola. Skolan bestod av fyra delar som sträckte sig från förskola till gymnasiet. Det var en pojk- och flick skola där alla var libaneser med blandade religioner. Kristna och muslimer utgjorde de två störta religionsgrupperna de andra var subreligioner. Själv är hon kristen och har kompisar från andra religioner. Som hon själv säger när hon tänker tillbaka: ”Det var ingen såndär religionsgrej, bor man i Libanon så vänjer man sig..”. På skolan fanns elever både från arbetarklassen och överklassen. Det kunde man tydligt se efter att skolan fått många protester angående skoluniformen som hängdes in i garderoben, och eleverna från överklassen plockade fram ”de värsta kläderna” och kom med sina mobiltelefoner till skolan. Medelklassens barn hade inte råd med de senaste Levisbyxorna och ännu mindre råd att äga en mobiltelefon.Ett år senare kom skoluniformen tillbaka till medelklassbarnens lättnad, och Fadwa kunde slippa våndas varje morgon över vilka kläder hon skulle ha på sig i skolan. Skollivet blev genast lättare efter att gränsen mellan rik och fattig osynliggjordes och uniformen fick alla elever att se lika mycket värda ut. Skoluniformen bärs från elva år tills eleven tagit studenten. I klassen rådde en jämn fördelning mellan antalet pojkar och flickor och de fick sitta med vem de ville. Hälten av eleverna tillhörde medelklassen resten överklassen. De fick tidigt lära sig respektera sina lärare och det skulle aldrig falla Fadwa in att prata rätt ut i klassen eller dua sina lärare. Handuppräckning och att tilltala läraren med herr, fru eller fröken och vänta tills eleven fick lov att prata var en regel i skolan. Skolan hade strikta regler angående utseendet. Eleven skulle se proper ut och flickor som ertappades med målade naglar eller sminkat ansikte blev ombedda att genast ta bort det. Acetonflaskan fanns alltid till hands hos läraren liksom rakhyveln för den unge mannen som kom orakad till skolan. Bestraffningar som avstängning, utskällning och att bli utslängd ur klassrummet hände på både pojkar och flickor. Avstängning innebar ett telefonsamtal till föräldrarna samt två dagars förlorade skoldagar. ”Ingen särbehandlades, vi fick alla stryk”, sa Fadwa. De elever som ertappades med smycken och mobiltelefoner fick sina saker beslagtagna. Det hände att lärarna gick genom elevernas väskor på jakt efter dessa ting under lektionstid. Fadwa var en duktig elev. Hon engagerades sig i undervisningen och pluggade flitigt. Det resulterade i tredje plats i det årliga nationella provet år 2003, och hon är lika mycket stolt över det som över sin utbildning.
Året 1991 när jag var arton år gammal gick jag det sista gymnasieåret och då hade jag gått sammanlagt i tre olika skolor inom grundskolan. När jag började grundskolan 1980 fanns det en handfull elever i klassen födda i Sverige, men med rötter i ett annat land än Sverige och jag var en av dem, de flesta var flickor. Ordet respekt var något som knappast existerade i klassen lika lite som att vi elever hade skoluniform. Pojkarna i klassen busade ofta vilket ledde till att fröken var mer frånvarande än närvarande. Vikarierna kom och gick och så höll det på i tre år. Detta resulterade också i att stämningen blev allt sämre i klassen mellan eleverna och många valde att fortsätta sin grundskoleutbildning i en annan skola. Till slut splittrades klassen och jag började gå det fjärde året i parallellklassen. I den nya klassen fanns även här några elever, födda i Sverige, men med rötter i ett annat land. Majoriteten i klassen var svenskar med svenska rötter och var protestanter. Majoriteten bland barnen med rötter i ett annat land hade ett slavisk ursprung tillhörande den katolska kyrkan. Under mellanstadiet utökades antalet elever. De var invandrare med slaviskt ursprung och nästan bara pojkar medan en tjej hade kommit hela vägen från Libanon. Det gjorde inte klassen mer jämt könsfördelat. Det fanns alltid fler flickor än pojkar i klassen. Vilket kanske var bara bra om man ser det utifrån frökens synvinkel som hade stort sjå att kontrollera några av pojkgruppens mest busiga och bråkiga pojkarna både svensk och med utländsk bakgrund. Ingen av flickorna gjorde någonsin fröken upprörd. Vi var för vuxna för sånt trams. Killarna bestraffades med tillsägelser eller bads gå ut ur klassrummet. I klassen satt vi två och två, killar med killar och tjejer med tjejer. Inom själva tjejgruppen fanns det smågrupper på 2-4 stycken i en grupp, men den stora tjejgruppen kunde också delas in i två grupper: klassens populäraste tjejer med det senaste modet och först ut med att börja sminka sig reste sig över den mindre attraktiva tjejgruppen. I den populära tjejgruppen fanns endast svenska tjejer med svensk bakgrund. Dessa osynliga regler att hålla sig till sin sort gällde under alla skolämnen och under alla grupparbeten. Killarna gick för det mesta som en hel grupp, men även killgruppen kunde splittras i 2-3 mindre grupper beroende på killarnas humör. Under högstadiet vände killarna i klassen upp och ner på hela skolan. Deras energi smittade av sig på några av dem andra killarna i klasserna som kom utanför storstaden, det vill säga landet. De flesta eleverna från landet såg svenska ut med svensk bakgrund. De flesta eleverna såg ut att tillhöra arbetarklassen förutom en elev som tillhörde överklassen, men som lyckades smälta in bland oss andra utan några problem.Referenslitteratur

Södertörns högskola. / Magnus Öhlander. Föreläsning i Introduktion av kulturella begrepp, 24 januari 2007.

Södertörns högskola. / Tobias Hübinette. Föreläsning i Etnicitet, 6 februari 2007.

Lorentz, H. & Bergstedt, B. (2006). Interkulturella perspektiv: Pedagogik i mångkulturella lärandemmiljöer. Lund: Författarna och Studentlitteratur 2006.

Södertörns högskola. / Maria Borgström. Föreläsning i Pedagogik, 23 januari 2007.

Södertörns högskola. / Jonna Bornemark. Föreläsning i Värdegrund och demokrati, 19 februari 2007.