Förskolebarns gemensamma lekar
Annica Löfdahl
Kap. 7, s 111-125, Vad betyder innehållet i barnens lekar?
Kap. 8, s 127-136, Att förstå barns kommunikation
Valda begrepp
Roller är viktiga för lekens innehåll utan dem blir barnens möjligheter till till att skapa mening och förståelse för sin omvärld begränsad. Det är de generella rollerna som gör att innehållet i leken blir synligt.
Lekvärld /scen
Många av barnens lekar innehåller ologiska (ur vuxen perspektiv), expressionistiska, spontana och varierande scener, och när en scen ändras, förändras även handlingen.
Ex: Farliga tigrar kan komma in i en familjelek för att krydda leken med spänning och dramatik.
Transformationer används i lek och kan vara t ex en kudde blir en planka eller delfin.
Legitimt perifert deltagande
En perifer roll är en lågstatusroll. Rollen tilldelas till yngre barn eller till flickor som vill vara med i en pojkdominerad grupp eller pojkar som vill vara med i en flickdominerad barngrupp. Om barngruppen inte kan hitta en perifert roll utesluter man barnet.
Diskussionsfrågor
1. På förskolan Bikupan delas barnen upp i yngre och äldre grupper så att barnen kan leka ostört. Hitta för- och nackdelen med detta?
2. Om du som pedagog ser att ett dominant barn inte bara bestämmer väldigt mycket i lekarna men också roffar åt sig önskvärda roller, hur skulle du gått tillväga?
3. Vilka lekar är bra respektive dåliga när man som pedagog försöker få med alla barnen t ex under en sångsamling?
Bokrecension
-Se sidan 114, roligt förvirrande:
"Den dramatiska formen som har en klar början och ett tydligt slut är svår att upptäcka. "
-Svårt att skriva om ett särskilt begrepp när begreppet finns i mer än ett kapitel. Man måste jaga det genom hela boken. Jobbigt och frustrerande
Wednesday, May 30, 2007
Monday, May 07, 2007
VFU maj
Måndag 7 maj, 8-15
Pedagogen behandlar mig som ett barn, 3-5 år. Pedagogerna pratar indirekt till mig. Idag när en pedagog såg att limflaskan användes vid fel bord började pedagogen prata indirekt till mig genom barnen genom att säga: Det förstår du väl flicka lilla att vi har ett speciellt bord där vi limmar och målar och att vi vid detta bord endast äter.
Pedagogen behandlar mig som ett barn. Barnen kommer fram till mig och säger att de fryser om sina händer och jag går in med dem till kapprummet. Jag hann göra detta två gånger när en pedagog kommer fram till mig och undrar vart jag ska ta vägen. Barnen är iskalla om händerna coh vill ha sina vantar svarar jag. Och får klartecken att gå in med barnen. När jag kommer ut säger samma pedagog att jag ska säga till när jag går in med någon av barnen annars tror de övriga pedagoger att barnet är försvunnet.
Jag har under min tidigare praktiktid inte sett eller hört att någon av de andra pedagogerna någonsin talar om för någon av de andra pedagogerna att nu går hon in med ett av barnen.
Har jag observerat dåligt?
Pedagogen behandlar mig som ett barn. Jag sitter ner med en kille som ska påbörja sitt helikopterprojekt. En tjej vill måla en trolldegsfigur och undrar vilken färg (material) som hon kan använda och killen anmäler sig direkt att vilja hjälpa henne. Jag tyckte det var en bra idé att barnen hjälpte varandra och berömde killen vilken fin gest det var att hjälpa någon annan. När han för andra gången erbjöd sin hjälp åt samma tjej satte pedagogen stopp för det och tyckte att tjejen kunde gott ta hand om sig själv. Killen tittade frågandes på mig och jag själv måste ha sett ut som ett levande frågetecken eftersom jag tittade frågandes på pedagogen.
Tanke: Är det fel att hjälpa någon att hitta det som denne inte kan hitta?
Idag kändes det som att jag bara gjorde fel. Jag är där för att göra observationer samt ta en liten del av deras verksamhet. Känner pedagogerna sig hotade av min närvaro? Observerar jag för mycket? Är det där skon klämmer?
Is gillar att bygga. Jag har sett, lärt samt fått det bekräftat en gång för alla att barn är copycats i varandras beteende och aktivitet. De är ett kollektiv. De är sociala. De vill hjälpa varandra. Barnen är helt enkelt utsvultna.
Em försökte till och med närma sig Is och ville vara med på en bit hörn av hans projekt Helikopter. Is hade börjat prata om något som lockade Em och som Em själv började prata om samtidigt som han försökte få vara med i projektet genom att närma sig fysiskt, men där tog det stop. Helikoptern var ett enmansprojekt ohc jag var den enda som fick hjälpa till.
Den dominanta flickans pappa frågade sin dotter i kapprummet: Har ni bestämt vad ni ska leka idag då? Inte undra på att flickan är som hon är. Hon ska vara bestämd för det har ju pappa bestämt på ett indirekt sätt.
Tisdag 8 maj, 8-15
Barn måste inspireras för att de ska komma igång.
På sångsamlingen vill en del barn röra på sig.
I skapande verkstaden vill de gärna kopiera varandra.
SÅ hade en tröja på sig idag som visade ett tryck med en fe som höll i ett trollspö. Jag föreslog att hon kunde göra ett sådant till sig som hon kunde leka med sedan. SÅ gjorde först ett trollspå till sig senare under dagen fick hon beställning på 4 spö som hon skulle göra till de andra tjejerna. SÅ var mycket glad över att ha fått den uppgiften.
IS bestämmer fortfarande över vad jag som vuxen kan och ska göra åt/ för honom. Idag var mycket som störde honom i hans projekt "Helikopter".
MI ville att jag skulle strunta i IS eftersom han hade lagt beslag på mig alldeles för mycket "strunt i han" sa hon och ville att jag skulle putta på henne medan hon satt på en cykel.
MI ville att jag skulle skriva "Olivia", men jag ville att hon skulle lära sig det själv. Först pekade jag på ett ord som innehöll "O" sedan började jag "rita" med fingret på pappret, ingen bra idé. JAg tog sedan 2 kvistar som låg på bordet och gjorde ett "L", men av någon anledning skrev hon ellet upp och ner och det slutade med att hon blev till ett åskmoln och gick sin väg. Vad gjorde jag för fel? MI är 4.
EM gråter på som vanligt. Han är en liten olycka som drabbar både andra och sig själv och som vanligtvis slutar situationen med hans tårar. Han vill inte hjälpa till med att städa bara busa. Där det finns gråt är han närvarande.
Ons 9 maj - PO-dag
9-12 Gläntan
13-16 Farsta gymnasium
Gläntan
Handledaren ville att barnen skulle rita av sina ansikten. 1) Samling på golvet om vad som finns i ansiktet. ögon näsa mun kinder panna öron. Barnen fick sedan sätta sig vid bordet och rita av sig själv. I verkligheten apade sig AL o SÅ och drog med MI. Handledarens tålamod tog slut och särade på flickorna, men det hjälpte inte. MI var negativt till idén att rita av sig själv pga att hon tyckte det var svårt och för att hon redan hade gjort det på sitt förra dagis och tyckte att uppgiften var tråkig. Arg och irriterad. En flicka ritade både knopp och kropp. RE är +osäker på sig själv. Hon frågar alltid andra hur hon ska göra. Men hon ber aldrig en pedagog om hjälp. MI ville att jag skule skriva en flickas namn och jag tyckte det var ett utmärkt tillfälle att lära MI 4år att lära sig skriva någon annans namn. Hon protesterade omedelbart om att hon inte kunde, men fattade pennan ganska snart. Först visade jag med fingret på pappret hur hon skulle skriva den första bokstaven. Den första coh andra bokstaven -Inga problem. Tredje bokstaven, L gick inte. Jag tog två kvistar som låg på bordet och gjorde ett L. Hon ritade L:et upp och ner. Jag försökte en gång till med ett flygande pekfinger ovanför kvist-L:et, men icke. Efter 5 försök blev det för mycket fel och hon gick sin väg. Jag gav inte upp. Jag skrev ner namnet på ett papper och gav MI pappret, men det var försent.
Jag själv lekte Björnen sover och bro bro Breja med stora barn i samlingsrummet.
Dagens lektion: Al
Farsta Gy.
Uppgift - Dilemma
En flicka är fräck i mun och skrämmer andra barn. Vad göra som pedagog?
Gästföreläsare
Farsta gymnasiums Vaktänglar mot obehöriga och sprit och knarkoch Friends mot mobbing.
Torsdag 10 maj
Trolldegsbak med 3 3-åringar, en pojke två flickor. Från början förstod inte barnen vad som hände verkade som men de såg att något var på G. De satt tåligt vid bordet tills jag kom till bordet och skulle förklara vad vi skulle hitta på. De verkar fortfarande inte riktigt förstå. Jag bad om deras hjälp att ta ingredienserna till bordet. Barnen hjälpte gärna till. Jag hällde i mjölet i skålen och gav saltpaketet (1 kg) till KE som hällde försiktigt ner det på mjölet i degbunken. Hela tiden ställde jag frågor för att se om de förstod vad de höll på med. Vad var det som vi hällde i nu? Efter att KE hällt i lite salt gav han paketet till SJ som i sin tur gav paketet till mig som jag lät passera till EM. Barnen turades om att hälla ut saltet i skålen utan att jag behövde säga mycket mer.
Efter att jag hällt i det kokta vattnet med oljan blev degen riktigt varm. Barnen fick efter ett tag känna på den varma degen. Oj! Vad varmt det var. De kände på den varma degen några gånger och lade på ett brett leende. Barnen fick var sin liten degklump att knåda. Det blev mer stick fingret i degen leken än knådande så jag tog tag i knådandet. Barnen skulle sedan kavla ut degen och börja trycka ut figurer, trodde jag. Fingerleken och att få deg på tummen var mycket mer spännande samt att låta degen få vandra från det ena örat till det andra. Jag frågade vad de ville göra och när det inte gick, plockade jag fram 5 olika leksaker och lade dem på bordet. KE ville göra en telefon men gjorde inget. Jag bestämde mig att skära ut en telefon ur min degklump. Resultatet blev att KE ville ta min telefon och säga att det var hans. suck. Barnen började använda bakformerna. EM var den som tryckte ut flest och förstod uppgiften bäst och hon var nog yngst i gänget. KE tryckte ut två bilar vilka jag ristade in hans namn på och gav figurerna tillbaka till honom samtidigt som jag fick en tredje bil av honom. Efter att ristat in namnet på den tredje bilen hade de andra två "försvunnit" in i KE degklump. SJ smulade mest med degen och gjorde små små abstrakta figurer och kallade de för små grisar.
Min tanke med trolldegen var att barnen skulle bidra till ett akvarium som alla barnen skulle deltaga i. I alla fall de som frivilligt ville bidra med något.
Trolldeg med yngre barn ska jag itne förvänta mig att det blir som jag hoppas på. Från början trodde jag att barnen skulle i alla fall göra figurer ur degen, men de hade mer känsla för att leka med degen. Att göra figurer ur degen var inget mål i deras ögon.
Ruben tog frivilligt utan att jag bett honom att ta pappret och glaset som låg kvar på bordet. Det värmde i hjärtat. Jag har tidigare observerat barn som jättegärna vill hjälpa till med dukningen. Ibland får de hjälpa till, men inte alltid.
Pedagogerna vill att jag ska ta reda på varför en flicka är så ensam. Jag ska få in henne i gemenskapen. Hon gillar inte att skapa som många av de andra barnen där jag ofta sitter pga de tre aktviteterna som jag förbereder. Ska försöka få med henne på aktivitet nr 2 Akvariumet som jag vill att all barn ska hjälpa till och fixa. AL o SÅ har redan paxat att ta hem fiskespöet. SÅ frigjorde sig lite från AL igår när hon valde det andra träpinnen till att göra ett fiskespö. AL målade akvariumet.
Fredag 11 maj, 8-15
Akvarium (projekt 2)
SR och SJ hjälptes åt att måla utsidan av skolådan.
De leker även ute på gården
Städdax innan mellisen
Emil sparkar undan stora skumgummi lego. Jag ber honom
Mellis
Barnen började skruva på sig efter att ha ätit upp. RU var nästan färdig med sin smörgås och hade ett halvt glas mjölk kvar att dricka upp. Han meddelade pedagogen att han behövde kissa. Han kom inte tillbaka. Jag hittade honom i kapprummet med de andra barnen som var på väg ut. Motvilligt gick han med tillbaka till bordet. Jag bad honom att ta bort sitt glas med mjölk och den halvuppätna smörgåsen. Men där tog det stopp. Han satte armarna i kors och ville inte samarbeta. Jag försökte med alla repliker jag kunde komma på, bl a sa jag:
1. Att de andra barnen hade städat undan efter sig
Pedagogen behandlar mig som ett barn, 3-5 år. Pedagogerna pratar indirekt till mig. Idag när en pedagog såg att limflaskan användes vid fel bord började pedagogen prata indirekt till mig genom barnen genom att säga: Det förstår du väl flicka lilla att vi har ett speciellt bord där vi limmar och målar och att vi vid detta bord endast äter.
Pedagogen behandlar mig som ett barn. Barnen kommer fram till mig och säger att de fryser om sina händer och jag går in med dem till kapprummet. Jag hann göra detta två gånger när en pedagog kommer fram till mig och undrar vart jag ska ta vägen. Barnen är iskalla om händerna coh vill ha sina vantar svarar jag. Och får klartecken att gå in med barnen. När jag kommer ut säger samma pedagog att jag ska säga till när jag går in med någon av barnen annars tror de övriga pedagoger att barnet är försvunnet.
Jag har under min tidigare praktiktid inte sett eller hört att någon av de andra pedagogerna någonsin talar om för någon av de andra pedagogerna att nu går hon in med ett av barnen.
Har jag observerat dåligt?
Pedagogen behandlar mig som ett barn. Jag sitter ner med en kille som ska påbörja sitt helikopterprojekt. En tjej vill måla en trolldegsfigur och undrar vilken färg (material) som hon kan använda och killen anmäler sig direkt att vilja hjälpa henne. Jag tyckte det var en bra idé att barnen hjälpte varandra och berömde killen vilken fin gest det var att hjälpa någon annan. När han för andra gången erbjöd sin hjälp åt samma tjej satte pedagogen stopp för det och tyckte att tjejen kunde gott ta hand om sig själv. Killen tittade frågandes på mig och jag själv måste ha sett ut som ett levande frågetecken eftersom jag tittade frågandes på pedagogen.
Tanke: Är det fel att hjälpa någon att hitta det som denne inte kan hitta?
Idag kändes det som att jag bara gjorde fel. Jag är där för att göra observationer samt ta en liten del av deras verksamhet. Känner pedagogerna sig hotade av min närvaro? Observerar jag för mycket? Är det där skon klämmer?
Is gillar att bygga. Jag har sett, lärt samt fått det bekräftat en gång för alla att barn är copycats i varandras beteende och aktivitet. De är ett kollektiv. De är sociala. De vill hjälpa varandra. Barnen är helt enkelt utsvultna.
Em försökte till och med närma sig Is och ville vara med på en bit hörn av hans projekt Helikopter. Is hade börjat prata om något som lockade Em och som Em själv började prata om samtidigt som han försökte få vara med i projektet genom att närma sig fysiskt, men där tog det stop. Helikoptern var ett enmansprojekt ohc jag var den enda som fick hjälpa till.
Den dominanta flickans pappa frågade sin dotter i kapprummet: Har ni bestämt vad ni ska leka idag då? Inte undra på att flickan är som hon är. Hon ska vara bestämd för det har ju pappa bestämt på ett indirekt sätt.
Tisdag 8 maj, 8-15
Barn måste inspireras för att de ska komma igång.
På sångsamlingen vill en del barn röra på sig.
I skapande verkstaden vill de gärna kopiera varandra.
SÅ hade en tröja på sig idag som visade ett tryck med en fe som höll i ett trollspö. Jag föreslog att hon kunde göra ett sådant till sig som hon kunde leka med sedan. SÅ gjorde först ett trollspå till sig senare under dagen fick hon beställning på 4 spö som hon skulle göra till de andra tjejerna. SÅ var mycket glad över att ha fått den uppgiften.
IS bestämmer fortfarande över vad jag som vuxen kan och ska göra åt/ för honom. Idag var mycket som störde honom i hans projekt "Helikopter".
MI ville att jag skulle strunta i IS eftersom han hade lagt beslag på mig alldeles för mycket "strunt i han" sa hon och ville att jag skulle putta på henne medan hon satt på en cykel.
MI ville att jag skulle skriva "Olivia", men jag ville att hon skulle lära sig det själv. Först pekade jag på ett ord som innehöll "O" sedan började jag "rita" med fingret på pappret, ingen bra idé. JAg tog sedan 2 kvistar som låg på bordet och gjorde ett "L", men av någon anledning skrev hon ellet upp och ner och det slutade med att hon blev till ett åskmoln och gick sin väg. Vad gjorde jag för fel? MI är 4.
EM gråter på som vanligt. Han är en liten olycka som drabbar både andra och sig själv och som vanligtvis slutar situationen med hans tårar. Han vill inte hjälpa till med att städa bara busa. Där det finns gråt är han närvarande.
Ons 9 maj - PO-dag
9-12 Gläntan
13-16 Farsta gymnasium
Gläntan
Handledaren ville att barnen skulle rita av sina ansikten. 1) Samling på golvet om vad som finns i ansiktet. ögon näsa mun kinder panna öron. Barnen fick sedan sätta sig vid bordet och rita av sig själv. I verkligheten apade sig AL o SÅ och drog med MI. Handledarens tålamod tog slut och särade på flickorna, men det hjälpte inte. MI var negativt till idén att rita av sig själv pga att hon tyckte det var svårt och för att hon redan hade gjort det på sitt förra dagis och tyckte att uppgiften var tråkig. Arg och irriterad. En flicka ritade både knopp och kropp. RE är +osäker på sig själv. Hon frågar alltid andra hur hon ska göra. Men hon ber aldrig en pedagog om hjälp. MI ville att jag skule skriva en flickas namn och jag tyckte det var ett utmärkt tillfälle att lära MI 4år att lära sig skriva någon annans namn. Hon protesterade omedelbart om att hon inte kunde, men fattade pennan ganska snart. Först visade jag med fingret på pappret hur hon skulle skriva den första bokstaven. Den första coh andra bokstaven -Inga problem. Tredje bokstaven, L gick inte. Jag tog två kvistar som låg på bordet och gjorde ett L. Hon ritade L:et upp och ner. Jag försökte en gång till med ett flygande pekfinger ovanför kvist-L:et, men icke. Efter 5 försök blev det för mycket fel och hon gick sin väg. Jag gav inte upp. Jag skrev ner namnet på ett papper och gav MI pappret, men det var försent.
Jag själv lekte Björnen sover och bro bro Breja med stora barn i samlingsrummet.
Dagens lektion: Al
Farsta Gy.
Uppgift - Dilemma
En flicka är fräck i mun och skrämmer andra barn. Vad göra som pedagog?
Gästföreläsare
Farsta gymnasiums Vaktänglar mot obehöriga och sprit och knarkoch Friends mot mobbing.
Torsdag 10 maj
Trolldegsbak med 3 3-åringar, en pojke två flickor. Från början förstod inte barnen vad som hände verkade som men de såg att något var på G. De satt tåligt vid bordet tills jag kom till bordet och skulle förklara vad vi skulle hitta på. De verkar fortfarande inte riktigt förstå. Jag bad om deras hjälp att ta ingredienserna till bordet. Barnen hjälpte gärna till. Jag hällde i mjölet i skålen och gav saltpaketet (1 kg) till KE som hällde försiktigt ner det på mjölet i degbunken. Hela tiden ställde jag frågor för att se om de förstod vad de höll på med. Vad var det som vi hällde i nu? Efter att KE hällt i lite salt gav han paketet till SJ som i sin tur gav paketet till mig som jag lät passera till EM. Barnen turades om att hälla ut saltet i skålen utan att jag behövde säga mycket mer.
Efter att jag hällt i det kokta vattnet med oljan blev degen riktigt varm. Barnen fick efter ett tag känna på den varma degen. Oj! Vad varmt det var. De kände på den varma degen några gånger och lade på ett brett leende. Barnen fick var sin liten degklump att knåda. Det blev mer stick fingret i degen leken än knådande så jag tog tag i knådandet. Barnen skulle sedan kavla ut degen och börja trycka ut figurer, trodde jag. Fingerleken och att få deg på tummen var mycket mer spännande samt att låta degen få vandra från det ena örat till det andra. Jag frågade vad de ville göra och när det inte gick, plockade jag fram 5 olika leksaker och lade dem på bordet. KE ville göra en telefon men gjorde inget. Jag bestämde mig att skära ut en telefon ur min degklump. Resultatet blev att KE ville ta min telefon och säga att det var hans. suck. Barnen började använda bakformerna. EM var den som tryckte ut flest och förstod uppgiften bäst och hon var nog yngst i gänget. KE tryckte ut två bilar vilka jag ristade in hans namn på och gav figurerna tillbaka till honom samtidigt som jag fick en tredje bil av honom. Efter att ristat in namnet på den tredje bilen hade de andra två "försvunnit" in i KE degklump. SJ smulade mest med degen och gjorde små små abstrakta figurer och kallade de för små grisar.
Min tanke med trolldegen var att barnen skulle bidra till ett akvarium som alla barnen skulle deltaga i. I alla fall de som frivilligt ville bidra med något.
Trolldeg med yngre barn ska jag itne förvänta mig att det blir som jag hoppas på. Från början trodde jag att barnen skulle i alla fall göra figurer ur degen, men de hade mer känsla för att leka med degen. Att göra figurer ur degen var inget mål i deras ögon.
Ruben tog frivilligt utan att jag bett honom att ta pappret och glaset som låg kvar på bordet. Det värmde i hjärtat. Jag har tidigare observerat barn som jättegärna vill hjälpa till med dukningen. Ibland får de hjälpa till, men inte alltid.
Pedagogerna vill att jag ska ta reda på varför en flicka är så ensam. Jag ska få in henne i gemenskapen. Hon gillar inte att skapa som många av de andra barnen där jag ofta sitter pga de tre aktviteterna som jag förbereder. Ska försöka få med henne på aktivitet nr 2 Akvariumet som jag vill att all barn ska hjälpa till och fixa. AL o SÅ har redan paxat att ta hem fiskespöet. SÅ frigjorde sig lite från AL igår när hon valde det andra träpinnen till att göra ett fiskespö. AL målade akvariumet.
Fredag 11 maj, 8-15
Akvarium (projekt 2)
SR och SJ hjälptes åt att måla utsidan av skolådan.
De leker även ute på gården
Städdax innan mellisen
Emil sparkar undan stora skumgummi lego. Jag ber honom
Mellis
Barnen började skruva på sig efter att ha ätit upp. RU var nästan färdig med sin smörgås och hade ett halvt glas mjölk kvar att dricka upp. Han meddelade pedagogen att han behövde kissa. Han kom inte tillbaka. Jag hittade honom i kapprummet med de andra barnen som var på väg ut. Motvilligt gick han med tillbaka till bordet. Jag bad honom att ta bort sitt glas med mjölk och den halvuppätna smörgåsen. Men där tog det stopp. Han satte armarna i kors och ville inte samarbeta. Jag försökte med alla repliker jag kunde komma på, bl a sa jag:
1. Att de andra barnen hade städat undan efter sig
Subscribe to:
Posts (Atom)