PowerPoint - Usb-minne/CD
-Välkomna! Välkomna! Jag heter Tremula Asp och jag ska vara er ASP-guide.
1. Vi aspar heter Populus Tremula som betyder ’skakande [folk]mängd på latinska, och vi kommer från trädsläktet Populus. Min kusin heter Poppeln och båda våra trädsläkten härstammar från den stora lövfällande trädfamiljen Salicaceae. [familjefoto]
På svenska kallar människorna oss för kort och gott asp, ett fornsvenskt ord från det jättegamla germanska språket.
Jag heter Tremula Asp och jag är en aspklon. Idag är jag 1 år och 10 månader. Det betyder att jag äntligen blivit könsmogen och kan skaffa mig en egen familj.
Jag har en vitgrå slät stam och konformad krona. På våren, mars-april dekorerar jag kronan med långa ulliga honhängen. Pojkarna bär gråbruna hanhängen. Efter att jag låtit vinden ta mina blommor syns endast de nyludna kvistarna med sina röda bladknoppar. I maj kommer de första löven. Dessa liknar röda hjärtan och har en mjuk sågtandad kant. De kan bli upp till 20 cm långa. De blir så långa för att bladskaftet i sig är långt. Det är även tillplattat så när vinden smeker mina blad sjunger min krona. Under juni skiftar de hjärtröda bladen till rundgröna blad. När hösten kommer blir min krona alldeles brinnande gul. Alla unga aspar växer så det knakar. Vi inte bara växer snabbt utan vi är även på hugget när det gäller att göra asp-bebisar. Vi har ett fantastiskt rotsystem som snabbt bildar rotskott. På det viset är flera av oss födda till kloner. Men ju äldre jag blir desto grövre och mörkare blir min bark. Vi aspar blir sällan över 100 år gamla, men jag hoppas slå ett rekord och ska därför anmäla mig till den årliga asp-tävlingen. Men då hoppas jag innerst inne att jag inte råkar ut för varken larver, svampar, låg ålder eller skogsstyrelsen. Dessa fyra är asparnas största fiender. Larver och svampar kan orsaka förruttnelse medan skogsstyrelsen hugger ner utvalda aspar som blivit 60-70 år gamla. Men, har vi lyckats överleva i alla dessa år ända sedan den väldiga inlandsisen drog norrut över Sverige för ca 13000-15000 år sedan, då de första asp-pionjärerna satte sina rötter i svensk mark, räds jag numera varken människor eller svampar. Det var bara de aspar som levde för några 1000 år sedan som kände fruktan för människan och dennes handlingar som fick deras asplöv att darra. Detta upptäckte människan som började berätta en historia som snart skulle bli till en myt om varför våra löv darrar.
Myten
Det finns fler myter om varför människan tror att våra blad darrar och en låter såhär: Den dagen då människosonen Jesus skulle korsfästas valde de onda människorna att korsfästa honom på ett kors gjort av asp. Detta var så förfärligt för våra stackars förfäder att våra blad darrar än idag. Men jag ska berätta den egentliga orsaken till att våra löv darrar. Inget annat träd älskar solen som en asp. Så fort solen visar sig applåderar vi och så fort den gömmer sig bakom ett moln applåderar vi för att låta den höra hur omtyckt den är av oss. Det är vårt sätt att locka fram solen och ge den uppmuntran för hur mycket den betyder för oss. Så det där med människors myter är bara galimatias.
Tremula Populus ställer upp i alla grenar
Tidigare nämnde jag om den årliga asp tävlingen som jag skulle ställa upp i.
och är det trädsläktet som bäst överlever storm eld och människor. Ända sedan de första asp-pionjärerna satte sina rötter på svensk mark efter att den senaste inlandsisen drog norrut över Sverige för ca 13 000-15 000 år sedan. Men vi aspar räds numera varken människor eller svampar. Nej, istället har
Fast större delen av vår kropp ovan jord huggs av kan vi ändå fortsätta att föröka oss med vårt fantastiska rotsystem! På det viset dör vi aspar aldrig ut. Denna uråldriga plan har fungerat ända sedan den första aspen kom till Sverige för ca 13 000 -15 000 år sedan efter att den senaste istiden dragit sig tillbaka norrut över Sverige.Asparna tillhör de första trädpionärerna, de allra första trädsläktet som kommer till Sverige medan det fortfarande fanns landmassa mellan Sverige och Danmark. Ja, de första trädinvandrarna kom söderut och nu finns aspen i hela Sverige, Europa, Asien och ända bort till Japan.Vi vill ha en kalkfattig mager jord med mycket näring och mycket rörligt vatten som våra rot-tår kan plaska i. Och precis som Ulf Lundell beskriver stora ytor i sin absolut bästa låt: ”Jag trivs bäst i öppna landskap” kan jag bara hålla med honom. Jag vet exakt hur han känner sig. Men jag måste få erkänna något. Vi aspar är mycket krävande gällande solljuset. Vi älskar att få stå i rampljuset. Jag misstänker därför att vi aspar är födda i lejonets stjärntecken. Men för att skapa öppna landskap behöver vi våra vänner Eld och Storm som kommer allt för sällan på besök. Det är tack vare dem det blir mer plats till oss aspar. Javisst att en och annan asp vindfälls av Storm eller att Eld kittlar en av oss allt för länge att denne dör knall och fall, och det är ingen idé att skrika ”Se upp!” för det finns aldrig något speciellt där uppe att se. Det är bara att låta livet gå vidare. Men ibland vill vi bara ta ton och sjunga ut som älgarna: ”Asparna vill dominera. Asparna har fått nog! Asparna kräver solljus, här i sin egen skog.”
Men även när vi dör förblir vi populära. Olika djur hittar till våra döda kroppar och gör sig hemmastadda som barktickan som bryter ner vår döda ved
Som mest är vi populära i levande skick. Vi öppnar inte bara hotell och motell utan även matbutiker. Många av djuren gillar vår mjuka porösa ved. Hackspettarna hackar sina bon i våra stammar. Inget
