Wednesday, September 12, 2007

Baggie

Skalbagge på äventyr
Det var en gång en skalbagge som hette Baggie. Hon var nästan helt svart förutom de nästan alldeles röda vingarna som hade svarta svarta vingspetsar. Baggie var en kräsen insektsvegetarian.

Baggie var fyra månader gammal och fullvuxen skalbagge. Hon hade bara för några dagar sedan krypit ut ur sin puppa som hängde i ett blad högt ovanför marken. Hon bodde högt uppe i sitt favoritträd som vi människor kallar Asp.

Idag hade hon bestämt sig för att bara äta och även nästa dag hade hon bestämt sig för att bara äta och likaså tredje och fjärde dagen. Ja, hon tänkte bara äta tills det sista röda höstlövet trillat av grenen. Men det fanns en hel del gula löv som redan som började sakta falla ner mot marken. Det var alltså farligt att gå på ett gult löv och ännu farligare att gå på de röda löven.

Men Baggie var bara intresserad av att äta på de gröna löven så hon skulle aldrig drömma om att lämna de gröna löven. Plötsligt kom en stor mörk skugga svepandes över henne och bladet hon satt på, och hon blev så rädd att hennes ben började blöda någon gul färg. Men faran verkade försvinna lika snabbt som den kom, men Baggies stressade hjärta fick henne att se sig ängligt omkring och hon skakade som ett asplöv i vinden. Hon skakade så mycket av rädsla att den gulaktiga krämen som egentligen kallades sekret trillade av hennes ben.

Detta gula sekret var en av Baggies hemliga vapen som hon använde sig av för att skrämma iväg det rovdjur som ville äta upp henne. Kan ni lista ut ilken djurarts flygande skugga det var? Ja, rätt! Det var en fågel, en hackspett som hade byggt bo i samma träd.

Spindeln hängde helt stilla i sin tråd som satt fast både upp och nere. Och fast den var stor upptäckte hon den inte förräns den var riktigt nära och Baggies blev så stressad att hon kräktes upp det hon nyss hade ätit upp och det var inte lite. Men nu var det spindelns tur att se förfärad ut när stanken nådde hans luktsinne. Baggies illaluktande spya stank förfärligt farligt i den gassande solen. Detta gjorde att spindeln tappade aptiten och försvann illa kvickt från bladet. Förmodligen bytte han bostadsadress för Baggie hade inte sett till sin fiende sedan dess.

Sedan kom kvällen och det blev lugnt i skogsgläntan och precis som många andra djur gick Baggie för att vila. Nästa dag kändes något kyligare och det började bli ont om löv på alla aspar runtomkring. Många asplöv låg redan nere på den gul röd bruna marktäcket.

Hon hoppade upp på alla sin sex ben och flög iväg till några grenar närmare marken. Hon hittade en gren med halvuppätna blad som nu såg mest ut som bladskelett med endast bladnerverna kvar. Baggie hann inte ens blinka när en jättehand kom och tog både blad och henne själv och allt blev mörkt. Kvinnans hand öppnades sakta och två par stora ögon tittade ner på henne. Egentligen var det fem ögon eftersom kvinnan med glasögonen hade ett förstoringsglas som hon tittade med på Baggie som både hade kräkts och tryckt ut det gula sekretet ur sina små tunna svarta ben.

Men som tur var ville kvinnan bara titta på henne och släppte ner henne igen på ett annat löv. Baggie flög direkt till några grenar högre upp och landade på en kvist som hade i alla fall några gröna blad kvar. Baggie hann ta två tuggor av ett av de torra bladen när det sade krr och lövet dalade ner mot den gulröda marken. Lövet landade mjukt och Baggie kändes sig inte så speciellt hungrig. Eftersom hon ätit i flera dagar ända sedan hon krypit ur sin puppa. Hon var mest trött och bestämde sig därför att krypa ner bland löv och varm mossa för att sova fram tills vårsolen väckte aspen och lockade fram aspens gröna spetsiga skott och mjuka färska blad.

Och då skulle det bli sex on the beach och sex in the trees.